Knoppar börjar komma upp och förgylla min tillvaro. Mitt jasmin-träd börjar ana vårens varma vindar och solstrålar och har givit sitt första livstecken efter en kall och lång vinter. Efter kaprifol är jasminen min absoluta favorit. Kaprifolen får sukta mitt doftsinne i morgonsolen och jasminen leker i kvällsluften. Jasmin var det första jag kände efter över 10 års allergi. Första året efter min riktigt stora allergi-chock (vilket innebar en galet hög kortison-kur) kände jag inte av min allergi alls. Och där jag gick på promenad runt älven så kände jag en förförande doft som gjorde mig nästan galen. Som en katt dras till kattmynta. När jag slutligen nådde platsen (såg nog nästan ut som Gösta Ekman i filmen "Mannen som slutade röka" när jag gick och vädrade i luften som en blodhund) där de gröna grenarna av jasmin hängde ner över gångstigen och jag kände doften av de små vita blommorna var jag för evigt såld. Ett sådant träd skulle jag ha!
Sagt och gjort. Åkte till närmaste handelsträdgård och köpte ett doftjasmin träd.
Har börjat ta mina allergitabletter nu. Barnmorskan ville att jag skulle vänta så länge som möjligt innan jag började ta dem. Eftersom de ska tas dagligen fram tills slutet på september för att minska eller helt reducera allergin mot pollen. Först tänkte jag strunta i att ta dem, men sen kom jag att tänka på hur illa det skulle vara om jag fick en allergi-chock i sommar - höggravid. Ingen hit att knöla i sig mängder av kortison precis...
Nu börjar den mödosamma vägen mot sängen. Är heeelt slut. Vi har haft 97 gäster ikväll. Jo, ni läste rätt. 97 gäster. Så med all rätt så ska jag törna in och förhoppningsvis lyckas sova en hel och god natt sömn.
Zzz...Zzz...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar