Kroppen är fantastisk!

Så coolt att man går tillbaka så snabbt.


Nu är det bara mjukdelarna som ska tightas till. :)

Bebis-nykär

Så det liknar inget... Herregud så jag älskar den här lilla människan! ❤



Han är så snäll!!!


Och äter som en häst travar. Han har gått upp 280 gram på en vecka... (!!!)


Och nog är han sin fars son alltid! ;)

Min lille Lowe. Helt overkligt att du inte varit hos oss längre än 13 dagar.

Nykär

❤ Lowe ❤














Sover igenom allt. Bara man får mat då och då. Äter som en hel karl gör han! :)

Nu är han äntligen här!

Våran Lowe! ❤



Värkarna började ca kl.03:00 igår natt/ morse. Sen höll det på... Blev inte tätare än 4-5 minuter hemma. Men efter en varm dusch så gick slemproppen och det kom blod, så då åkte vi in.

Det visade sig att jag var öppen 10 cm när vi kom in! Behöver jag säga att jag var chockad? Trodde att värkarna skulle bli ännu värre faktisk och att jag bara var öppen lite grann. Så från att vi kom till KSS så tog det bara ca 2,5 timme tills han var ute!

Kl.23:55 kom han ut. Så allt under samma dygn i alla fall. Nu blir vi kvar på BB ett par dagar. Eftersom jag (vi) fick antibiotika för "urinvägsinfektion-bakterier" så får vi inte åka hem på minst 48 timmar. Nu ska vi ta igen oss lite.

Hej så länge!

13/12/11

Beräknat datum för födsel idag. Det blir inte idag...

Men kom nu bebis! Längtar efter dig! ❤

Tidsfördriv.

Bakar.


Och bakar.


Och leker lite i snön.


Och julstökar.


Tills jag blir sprickfärdig.


Kom nu liten! Jag längtar efter dig! Och efter ett djupt andetag.

Den ärtstora blåsan.

Hur man kan känna sig kissnödig trots att man klämt fram de allra sista dropparna i blåsan är för mig en gåta. A l l t trycker på neråt nu...

Kolhydrat-laddar och vilar mycket nu. Förvärkar och sammandragningar börjar synkronisera sig och komma allt mer regelbundet. Än så länge känns det som en mildare mensvärk. Inte så särskilt dramatiskt. Men ilningarna i "apparaturen" så att säga känns lite speciellt måste jag medge. Lite som att man försöker hålla en isbit inne, som en geisha-kula.

Och tänk, vi kanske till och med har hittat ett namn att enas om! Eller, jag skickade typ 10 namnförslag till Andreas och ETT av dem "känns ok".

Lowe.

Så vi får väl se om det känns rätt när lillen väl är ute. Nu är vi inte helt utan ett namn åtminstone.

Med det säger jag godnatt.

Det känns så gnälligt.

Men nu vill jag verkligen vara klar med den här graviditeten. Allting är så stånkigt och stönigt. Jag mår illa. Jag har förstoppning och lös mage om vartannat. Jag sover inte. Jag orkar inget känns det som samtidigt som jag är ständigt rastlös. Nu vill jag ha ut den här ungen.

Inte för att sömnen på något vis kommer bli bättre, det vet man ju. Men jag kommer inte känna irritationen av att behöva kliva upp för att kissa ut tre droppar... Och sen spendera 30 minuter till att försöka somna om efter det. Då kliver man ju upp för någon. Och kan sitta och halvsova i 30 minuter istället.

Hur tänkte evolutionen egentligen? Att inte kunna bajsa på 3 dagar och ha magknip för det, för att efter dessa 3 dagar få sitta på toa (för det ändamålet) upp till 10 gånger. Sjukt störigt.

Kom nu lillebror! Mommy wants her body back.