Plötsligt händer det...

Igår tog det 1,5 timme efter nattningsrutinerna tills att han somnade. Och då vaknade han efter 1,5 timme igen och var helt hysterisk.

Idag fick han sin medicin kl.21:10 (alltså 10 minuter för sent egentligen) och efter det gröt, pyjamas, borsta tänderna. En flaska välling senare (5 minuter) stensov han. (O_o)



Jag begriper inte att det kan vara så olika???

Imorgon ska jag förhoppningsvis få lite tabletter till mig själv utskrivet. Som kan användas när mjölkproduktionen inte minskar. (Egentligen används de precis efter förlossningen för dem som väljer att inte amma eller de som får död-födda barn *urs,ryser* för att stoppa produktionen) Det är tydligen ganska ovanligt att det tar såhär lång tid... Inte för att jag är det minsta förvånad. Ingenting är ju enligt normerna när det gäller vår familj.

Så värmekudden är redo att tjäna mina tuttar i ett par timmar till. Det var allt jag kunde göra sa de på 1177; håll dem varma ("blås med hårfönen om du måste!") och massera, massera, massera.

Så det blir att sova med kläder på (och jag som blir så varm när jag sover HUA!) och med värmekudden så långt den nu räcker. Klockan 07:45 ringer de från vårdcentralen och ger mig min dom. Spännande... Vad tror vi? Piller eller inte?

Varför?

Alla förberedelser inför ny bebis, amning och hur man kommer igång. Men nästan ingen information finns när man behöver hjälp och råd när man ska SLUTA amma! :(

Nästan värre än i början med mins såriga vårtor. Det gör sååå ont i heeela bröstet! :/

Ska försöka somna nu så man åtminstone slipper smärtan.

*Stor djup suck*

Tror vi fick fel medicin till Sixten. Det verkar vara uppåtchack i den vi fick... På riktigt. När ända in i glödheta ska ungen sova?? I en och en halv timme har han hållt igång. Efter medicinen alltså. Sov en kort sväng mellan halv fyra och halv fem. Den ger över huvud taget ingen verkan alls på honom. Så jag drar en djup suck och betraktar vilddjuret vidare. Han måste ju däcka någon gång?

Det här med att fylla 27...

Jag känner inte ett jättestort behov av att på något sett fira den födelsedag som ska bära min ålder närmare 30 sträcket än 25 sträcket. Inte för att jag har åldersnoja. Jag har accepterat att jag kommer åldras. Jag skattar mig lycklig åt att jag, oavsett vad min id-handling kommer att visa för ålder, förmodligen alltid kommer att se yngre ut än vad jag är. Folk lyfter på ögonbrynen när man talar om sin ålder. "Va? Det hade jag aldrig gissat. Jag hade gissat på typ 22-23" fick jag för inte så länge sen. Och jag suckade lite medlidsamt  och undrade tyst för mig själv hur länge jag kommer att behöva visa leg på systembolaget. Min ringa "två-äpplen-hög" längd går mig lika mycket emot som mitt lite barnsliga utseende.

Nåväl. Ska man nu ändå nödvändigtvis uppvakta mig på födelsedagen så får man väl göra det. Och om man önskar ge bort något så önskar jag mig presentkort hos frissan (preben) eller på butiken Nostalgeek. Eller bju mig på fika eller nåt. Eller två timmars barnpassning. ;)

Nu ska vi ut i soooolen!
Över och ut.

Möt helan och halvan

For real. Ett i stl.B och ett i stl.E
Ont så in i fäen gör det med. Tre dagar utan amning nu. Måtte det gå över snart.

Dags att ta farväl.

Farväl till mina bomber till tuttar. Farväl till de (behändigt) ständigt närvarande matkassarna. Naturen har verkligen varit smart när den uppfann bröst. Farväl till de mysiga stunderna med Sixten. Farväl till trygghetskällan numero uno.

Istället säger jag hej till taxöron. Hej mina gamla (snygga) men förmodligen mindre sköna bh:ar. Nu kanske jag inte ALLS får mindre bröst än innan graviditeten (men man lever ju på hoppet). De kanske inte alls blir som två skinnlappar man kan rulla upp snarare än "lyfta" upp. Jag får väl (förhoppningsvis) säga hej till ostörd nattsömn. Och kanske, kanske, kanske tyr sig Sixten lika mycket till Andreas som mig oavsett tid på dygnet.

Det är dags att sluta amma. Det har nått en punkt där jag känner att tiden börjar bli mogen. Även om jag hade kunnat fortsätta ett tag till. Men jag tror att vi behöver det. Alla tre. Mest för Sixtens skull såklart men också för att vi ska kunna bygga nya trygghetsbroar. Andreas ska "duga lika bra" om han vaknar mitt i natten. Men innan det: jag ska kunna jobba/åka iväg en hel dag -och/eller natt utan att Sixtens värld faller samman och Andreas bara förtvivlat kan se på.

Så, ett stort och saknat farväl till er, mina mjölksäckar! Det var kul att ni fungerade såhär långt. Och för ärlighetens skull är jag lite nyfiken på hur länge det hade kommit mjölk. Det får vi aldrig veta... Nu ska jag ta mina mjölkstinna bröst och gå till sängs. Har en känsla av att nattens kamp både kommer bli lång och jobbig. För oss båda.

Tuttar och Veronica - out.

:)

Såhär ville jag göra typ 10 gånger idag. Folk är fan inte kloka i huvudet på fredagar...

Vintage fynd!

50:- :)

Bara bus!

Har en riktig busunge här hemma idag! :) Vi skrattar och busar för fulla muggar.


Man får passa på innan jobbet. Men efter idag är jag ledig tills på måndag. Massa kvalitets-mys!!! ❤

Helvetes-dagen är slut.

Andreas mega-förkyld. Jag jobbat. Jävla helvetes skitdag. Tack och lov att den är slut!

Säg hej till mina nya darlings!

De är som balsam för mina fötter.


499:- fick det vara värt. Det är ju trots allt äkta skinn och gummisula. Samt att de redan i affären var så galet sköna att jag nästan började gråta.

Och gudarna vet att jag är en av de mest kräsna när det kommer till skor.

❤

Food!

Aptiten växer. Tack och lov.


Gröt. Lax. Potatis. Pasta. Allt. Inget är äckligt. Yoghurt är lite surt bara...


Nu ska jag bara försöka avveckla amningen. Ska be om tips på BVC på torsdag.

Ett litet steg för den lilla människan

Är ett stort steg i en mammas hjärta! ❤

Idag (8/6-12) tog Sixten sina första steg!!!

...och jag jobbade hela dagen och missade alltihop. :( Men stolt som tuppen är jag i alla fall! Min lilla prins. ❤

Inatt provar vi hjälpen vi fått från BVC. En liten meducin som lugnar honom. Han har haft så fruktansvärda panik-skrik-attacker det senaste att ingen av oss här hemma fått någon sömn. Så nu ska vi prova detta i tre veckors tid och förhoppningsvis få in lite sömnrutiner. Vi håller alla tummar och tår för att det ska funka.

Självaste Jussi Björling hade blivit grön av avund.

För idag har Sixten skrikit värre än en operasångare i allas våra öron.

Får jag presentera tandsprickning nummeeer seeex!!! (Läs det lite som om du satt på cirkus och blev presenterad nästa artisteri)

Så om vi bortser från de få räknade timmarnas sömn vi får kan vi numera dra av några till. Så om jag tidigare var lite tokig betyder detta att jag är på väg mot kategori "skvatt jävla galen". Bara så ni vet. Ifall om att jag verkar vara "ur karaktär" så kan ni ta till ovanstående profetia.

Over and shout...

Grattis Sverige!

I nationaldags- traditionsenlighet så började dagen ganska segt. Men när vi väl kommit igång så blev det en cykeltur. Kollade in Sixtens kommande förskola. Käkade lunch på McDonalds och sen åkte vi hem.

När Andreas gick och jobbade så gick jag och Sixten mot Stadsparken för lite nationaldagsfirande!


Vi mötte upp svärmor/farmor Eva och efter det gick vi till Pirum.

Nu har jag fått Sixten att sova och till och med lyckats lyfta över honom till hans säng! Hoppas med alla krafter jag har kvar att han sover ett tag. Är dödstrött jag med... Vill egentligen sova nu men Andreas kommer hem om ca tio minuter. Så nu ska jag kämpa de sista minutrarana här.

Snart medvind...

Japp. Skatteåterbäringen kommer denna veckan for sure! Och fett med pengar blir det också. Plus att försäkringskassan betalar ut föräldrapenningen denna veckan också. Så stort "Cac$hing" blir det! Dock ska mycket pengar in på sparkonton som vi har fått nalla ifrån för att täcka upp gångna månadens många utgifter. Men det blir i runda slängar 5000 över att bara njuta av att ha på kontot! Sen hur länge man får njuta av dem återstår att se. Men bara vetskapen av att de finns gör det lite lättare att andas ett tag.

Nåväl. Tillbaka till mitt pyssel.

När viljan är där men inte orken.

Jag är fullkomligt maktlös. Det är total hysteri här på Cirkus Filipsson just nu. Allt jag vill är att förstå varför han är så himla ledsen. Varför han kan spendera timtal med att skrika. Efter vad vet jag inte. Kan inte se någon ny annalkande tandsprickning.

Jag känner mig helt hjälplös. Verkligen helt hjälplös.

Tillfälligt avbrott.

Livet har varit lite mer än det brukar vara. Flytt, kalas, bröllopsplanering (ska vara toastmaster på min bästa väns bröllop) och jobb (ca 75%).



Samtidigt ska vi försöka vara en familj och göra Gulliganen Sixten nöjd.


(Lugnande nattbad i handfatet)

Och nä, sömnen har inte blivit bättre. Ikväll ska jag prova att lägga honom i hans säng i hans rum. Önska oss lycka till.


Maten är det i alla fall bättre med, tackar som frågar! Något som går åt rätt håll åtminstone.



Så fram tills att livet ser en smula lättare ut så får ni räkna med lite tystnad från vårt håll. Det är inte med vilje.

Ciao!