Farväl till mina bomber till tuttar. Farväl till de (behändigt) ständigt närvarande matkassarna. Naturen har verkligen varit smart när den uppfann bröst. Farväl till de mysiga stunderna med Sixten. Farväl till trygghetskällan numero uno.
Istället säger jag hej till taxöron. Hej mina gamla (snygga) men förmodligen mindre sköna bh:ar. Nu kanske jag inte ALLS får mindre bröst än innan graviditeten (men man lever ju på hoppet). De kanske inte alls blir som två skinnlappar man kan rulla upp snarare än "lyfta" upp. Jag får väl (förhoppningsvis) säga hej till ostörd nattsömn. Och kanske, kanske, kanske tyr sig Sixten lika mycket till Andreas som mig oavsett tid på dygnet.
Det är dags att sluta amma. Det har nått en punkt där jag känner att tiden börjar bli mogen. Även om jag hade kunnat fortsätta ett tag till. Men jag tror att vi behöver det. Alla tre. Mest för Sixtens skull såklart men också för att vi ska kunna bygga nya trygghetsbroar. Andreas ska "duga lika bra" om han vaknar mitt i natten. Men innan det: jag ska kunna jobba/åka iväg en hel dag -och/eller natt utan att Sixtens värld faller samman och Andreas bara förtvivlat kan se på.
Så, ett stort och saknat farväl till er, mina mjölksäckar! Det var kul att ni fungerade såhär långt. Och för ärlighetens skull är jag lite nyfiken på hur länge det hade kommit mjölk. Det får vi aldrig veta... Nu ska jag ta mina mjölkstinna bröst och gå till sängs. Har en känsla av att nattens kamp både kommer bli lång och jobbig. För oss båda.
Tuttar och Veronica - out.
Åh, jag kommer ihåg de där tankarna som om det var igår. Men kan så här i efterhand säga att det inte finns någon rätt eller fel tid att sluta –
SvaraRaderadet löser sig ofta till det bästa ändå.
Just nu känner jag för att amma Lillan så länge det går. Men jag har en känsla av att jag kommer känna ännu större behov av att få tillbaka mitt egna jag – och det ganska snabbt … den här gången. För som du säger knyter amningen barnet till mamman och det blir en onödig klyfta till den andra föräldern. Så upplevde jag det i alla fall med Leon.
Jag tycker du gör helt rätt som lyssnar på magkänslan. Den kan man nästan alltid lita på.
Stor kram från storesyrran (i dubbel bemärkelse).