Älskade hormoner...

De som ska hålla mig både sinnesfri och sinnesrubbad ett tag till framöver. Älskade hormoner... Kan inte ens se på nyheterna idag. Eller ja, jag gjorde det, EN gång. Och grät som en liten unge. Fy fasiken för dessa tsunamis!!! Jag blir så ledsen å alla människors vägnar som förlorat sina anhöriga, sina hem, sina jobb och ja, hela sin tillvaro! Jag kan inte ens föreställa mig hur liten och bedrövad man skulle känna sig att ha förlorat allt...

Måste nog börja ta järntabletter nu också. Jag är så himla trött hela tiden. Alltså sömnigt trött. Har svårigheter med att ta mig upp över huvud taget på morgnarna. Dessutom ska man sitta och skriva massa förvirrade mail fram och tillbaka och få svar som man ska förstå och sen knåpa ihop bilagor att skicka med pappren till försäkringskassan om graviditetspenning. Sitter och försöker beskriva min arbetsdag. Vad jag gör när och hur mycket man går och lyfter. Ja, tänk er själva att beskriva varje arbetsmoment ni gör! Öööhhh....?

"Jag tar tallrikarna och bär ut dem. De väger ca 1150g styck och jag tar vanligtvis 3-4 stycken på en gång. Sen går jag de 20-40 metrarna som är till bordet och ställer ner dem."

Ja, ni förstår. Känns sjukt konstigt. Att diskera och analysera vartenda arbetsmoment! Blir trött av bara tanken... Ska dessutom skriva en för Pirum och en för Sjöboden. Eftersom det gäller lika tunga pass fast på olika sätt. Sucka...

Nåväl. Ska ta och bädda sängen först. Så att man slipper trassla med det när man är ap-mycket-tröttare än vad jag är nu (och nu så gott som sover jag).

Semlan med extra mandelmassa - Out.