Envist ligger Liten kvar med huvudet uppåt. Och med tanke på Systers ord så kan det mycket väl visa sig att Liten helt enkelt föredrar norra regionerna lika mycket som sina föräldrar. Både jag och Andreas har alltid föredragit vinter, kyla och snö framför sommar, värme och mygg. För mig så är sommar lika med allergi, svullna fötter och allmän trötthet. Men i år har sommaren passat mig som handen i handsken. Till och med så att jag kan säga att jag skulle kunna tänka mig lite varmare!!!
Imorgon ska vi in på ett vändningsförsök på KSS i Skövde. Där kommer jag att ligga under observation och så kallat "snitt-beredskap" under vistelsen.
Känns så orättvist att kanske inte få föda vaginalt som jag vill... Jag är sjukt rädd för att förlösas med kejsarsnitt. Jag vet inte vad det är som skrämmer mig med det, men det känns obehagligt att tänka på. Dels för att det kan bli så mycket komplikationer efteråt. Nu har det ju visat sig att jag har ganska bra läkekött annars men det känns ändå olycksbådande att tänka mig själv på operationsbordet. Det skrämmer mig mer än att försöka pressa ut en vattenmelon ur snippan. Låter det konstigt- att jag inte är rädd?
Jag har alltid resonerat kring förlossningen som att kroppen kommer att göra det den ska, och gör den inte det så kommer den att få hjälp. Dessutom känns det konstigt att vara rädd för min egen kropps reaktioner. Jag litar alltid på kroppen annars och det fungerar alltid. Jag är mer rädd för tanken på att bedöva kroppen mot smärtan som ska tala om för mig vad jag ska göra. Känns inte som att jag gör en särskilt bra poäng här, men jag är vansinnigt nål-rädd. Bara tanken på att jag ska ha en kanyl i handen med dropp imorgon gör mig yr. Som sagt, jag vet inte om jag gör en särskilt bra poäng eftersom det säkert finns smärtor och prövningar med en vaginal förlossning som är flera tio tusentals gånger värre! :) Men det är inte smärta som någon annan tillfogar mig utan något som min kropp kommer att göra på helt eget bevåg.
Hur som helst. Nu har jag packat bilen inför en eventuell tidig ankomst av Liten. Imorgon kan vara Dagen med stort D som vi blir föräldrar. Känns både spännande och såklart HELT overkligt! :)
Snart ut till Kållandsö och grilla med mina älskade syskon, deras kärlekar och älskade finaste Leon! Puss och kram! Nästa gång jag skriver kanske jag är mamma! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar