Hmm... Tanke-trollen är tillbaka. De där som stör min sömn. De där som gör mig ständigt undrande i om att "tänk om det finns något mer?"
Även om livssituationen just nu är tip-top så är det alltid saker som ligger i hjärnans bakre och ifrågasätter den. Kanske är det för att vi aldrig lyckas slå rot jag och Andreas- utan känns som att vi ständigt jagar efter något. Undrar varför vi alltid gör det? När jag äntligen börjar trivas med vart livet leder oss så kastas man in i en ny situation som gör att livet efter ett tag egentligen ser helt annorlunda ut. Nu kommer det i och för sig bli svårt att förändra på saker i ren allmänhet på det stora hela. Vi får ju ändå snart ett till litet liv i våra världar som kommer sluka oss fullständigt.
Men jag kan inte skaka av mig känslan av att förändringen inte kommer bli så stor trots allt. Tänk om det inte blir det!!!
Tänk om livet inte kommer att bli tillräckligt annorlunda. Jag som har längtat ihjäl mig efter livet vi är på väg emot... Tänk om mattan under fötterna bara rycks bort och allt som är kvar är jag själv i en stor damm-hög på golvet.
Jag låter mina förvirrade drömmar ta över en smula. Jag sover på saken. Kanske är alla "what if's" borta imorgon. Men tänk om de inte är det...
Ja, livet är inte lätt. Och blir nog aldrig det. Särskilt inte när man har apor som bor i hjärnan och som sätter igång och skriker varje gång själen tror den har hittat ro.
SvaraRaderaJag brukar sätta mig ner och skriva listor. Om det inte funkar att sova bort saken alltså. Listor där man benar ut hur man vill att livet ska se ut om 10 vs 20 år, och hur man gemensamt ska komma dit. För det är minsann inte lätt att slå ihop två personers livsdrömmar till en ...
Jag vet inte om det egentligen funkar. Kanske lurar jag mig själv. Men det får mig i alla fall att sova gott om natten.
Hoppas syrran din kunde hjälpa till lite med sina tips. Och glöm aldrig älskade syster yster att du ALLTID kan slå en pling – när som helst på dygnet – och snacka goja. Ålrajt? =)
Största pyssarna och kjamarna från de sollapande skåningarna
Älskade döttrar, jag vet att livet är som ett tåg...det gäller att hänga med och inte tappa sugen...livet är ju fullt med tappade sugar! Ibland går det som på räls och som ni vet så spårar det ur ibland. Kan bara säga att så här ska det vara. Det bästa är att försöka göra som barnen ibland. Lägga sitt liv i nuets händer och bara vara. Barn bara är...och det tycks som om man tappar det när man blir sk vuxen! Låt oss vara lite mer för och med varandra och leva lite mer minut för minut.
SvaraRaderaSom en författare skrev i en bok jag läst. Karin Fossums roman "De galnas hus"..bra bok förresten..
-Livet är mitt framför ögonen på dig, framtiden existerar inte, bara i din fantasi.
-Allt sker just nu, i denna sekund.
Ingenting annat är sant.
-Gå nu ut i världen och fyll sekunderna med din egen verklighet. Jag älskar er!