Intensivt så det räcker och blir över.

Mitt lilla busfrö Leon har varit här med Susanna i de dagarna tre och OM det blir intensivt när man ses så sällan. Man umgås som galningar och sen, som en virvelvind, är de tillbaka i Malmö och som om ingenting har hänt. Men just nu är jag bra mosig. Inte nog med att kroppen börjar kännas tung och ryggen ömmar, så har man varit runt en aktiv ettåring som varit ovanligt gnällig. Men det har varit mysigt i alla fall! :)

Jag och syster Sanna är i (skrämmande) många avseenden väldigt lika. Fast när det kommer till det här med förlossning och annat som alltid skrämt henne innan så är vi heeeelt olika. Jag vet inte varför jag inte är rädd eller orolig inför förlossningen. Jag är bara inte det. Det kommer göra så ont så att jag vill dö, ja. Med all säkerhet. Och jag kommer vara så orkeslös och ömklig. Ja, utan tvekan. Men det skrämmer mig inte att någonting som är stort som en vattenmelon ska ut där det just nu känns helt ologiskt att det går. Kroppen kommer nog se till att det går. Och jag ska göra mitt bästa för att lyssna på den så gott det går. Enda som gör mig lite orolig är att vi inte ska hinna till Skövde. Eftersom det ligger 4 mil hemifrån.

Samma sak så är jag så ointresserad av allt neggo-tänk när det kommer till graviditet. Det är ett EVIGT gnäll på alla blivande mammor i Sverige. Ja, ryggen värker som ända in i helvete och man flåsar värre än en upphetsad noshörning när man går så mycket som två steg. Men vad har alla förväntat sig undrar jag? Som om att gå runt och bära på en stor innehållslös mage? Bebisen i magen väger just nu ca 1,5kg. Jag väger med andra ord 8 kg utöver det. Japp. Har gått upp 9,5 pannor. Inte så konstigt att ryggen gör ont och knäna värker alltså. Men i övrigt så tycker jag att det går väldigt bra! Det som har varit mest besvärligt under graviditeten är all pappershantering!!! Den förbannade byråkratiska delen. Försäkringskassan, försäkringar hit och dit, skolan...

För att inte tala om att jag inte kan boa någonting än! Kan skaffa allt, ja. Och stoppa in det i förrådet så länge. Barnvagn känns inte alls stressigt. Det känns ju som om vi fortfarande har så gott om tid. Men det har vi ju egentligen inte... Jag har (förhoppningsvis) 11 veckor kvar. Och 2 av dem ska jag jobba.

Konstigt nog känner jag mig inte stressad över att inte ha allting. Jag vet inte ens vad man behöver! Först på listan är barnvagn och skötbord. Sen får jag fylla i med allt annat efter det. Sängen hämtar jag ju i Stockholm när jag åker upp till pappa i början av juni.

Nu ska jag sätta mig och skissa vidare på tavlorna jag fått i uppdrag att måla! :)