Jag vill aldrig bliva stur. Men det blev man nog visst ändå.
Nu har vi deklarerat färdigt. Anmält föräldrapenningen. Jobbat. Umgåtts med Sixten.Om 3½ vecka åker bilen söderut igen. Den här gången för gott. Det blir nog däremot 2 nätter i Järvsö innan vi landar i Lidköping igen.
Vi har bestämt oss för att ta ut lika mycket föräldrapenning och jobba lika mycket. Det där med jämställdhetsbonus som försäkringskassan trycker på låter inte helt dumt. Det är ju ändå ganska mycket pengar man kan få. Plus att Andreas ska vara föräldraledig i höst när jag gått tillbaka till jobbet. Han har ju inget jobb än som det ser ut nu. Så det kommer nog bli lika delar föräldraledigt för oss. Vilket är skoj! Lättare än jag trodde. Fast det är klart... Det är samtidigt tråkigt att missa tid med Sixten. Men jag försöker se det som att Andreas gjort det annars. Han verkar föredra Andreas just nu i alla fall. Förutom när han blir jätteledsen, då är det BARA mamma som hjälper.
Nu längtar jag mest hem. Hem och inreda. Hem och bo in mig lite. Hade nog inte tänkt börja jobba förrän efter namngivningen i all fall. Känns som att jag behöver ordna med lite innan det är dags att spotta i näven och rulla upp skjortärmarna.
Lägenheten kommer verkligen bli skitbra tror jag. Visst ser balkongen übermysig ut? Måste kolla upp förskoleplats till lilleman också. Alla dessa måsten. Som sagt:
Jag blev visst stur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar