23 dagar kvar. And counting.

Visserligen har vi besök och det är helt klart fantastiskt! Men min mage har rasat och det verkar inte spela så stor roll vad jag gör, den gör fortfarande ont och bubblar oroande. Under tiden min mage rasar gör Sixtens humör det med. Ingenting vi gör är bra. Han vägrar äta fast mat. Han sover inte bra.


Gårdagskvällen fick jag till större delen spendera på rummet under tiden de andra åt. Unge herrn var nämligen fullständigt omöjlig att ha att göra med. Världens ängel väl hemma.


Ord kan inte beskriva hur mycket jag längtar hem nu. Till rutiner och en fast tillvaro. Där inte nattsömnen störs av fylketrattar som vrålar "stad i ljus" kl.02:30 på morgonen. (Jo, helt på sant. Heeela låten kunde de också de svinen. En sjöng till och med riktigt bra!)


Så på min önskelista till min födelsedag önskar jag mig två nätter barnfri god natts sömn. Det står absolut högst upp.