Nä, för nu ska han BARA stå upp, annars är det INGET ROLIGT!!! Så just nu vill jag bara pausa klockan lite och njuta lite av hans nya färdigheter. Att han upptäcker mer och mer för var dag som går. Händerna börjar bli intressanta. Han sitter och öppnar och stänger handen, finger för finger och ser samtidigt VÄLDIGT fascinerad ut. :) Man kan riktigt se hur han börjar förstå att det är han som bestämmer över vad handen ska göra. Tänk vad revolutionerande!
Samtidigt som jag vill att tiden ska stå still så vill jag att tiden ska gå snabbare. Jag längtar hem. Läste precis att det börjar dyka upp Tussilagos hemma. Och här röjer nästa snöstorm in från norska havet... Jag vill hem till vår nya lägenhet och inreda. Jag vill hem till våren och tunna jackor och att få se Sixtens fascination av ankor och måsar och gräs att krypa runt och smaka på. Men mest av allt vill jag hem och träffa storebrors förstfödda son, Henry. Eftersom den lilla busungen inte tittade ut förrän dagen innan jag åkte uppåt igen så hann jag inte träffa honom! :'( Han kommer ju vara hela 3 månader gammal innan vi ses! Familjen och vännerna är det jag saknar allra, allra mest. Önskar att jag kunde åka hem på helgerna... Synd att det ska vara så sablarns långt!!!
Nu ska jag låna en skrivare och skriva ut inbjudningarna till Sixtens namngivning (jag VET, som jag skulle gjort för typ två veckor sen). Och sen ska jag promenera bort till en av skidshopparna och se vad det kostar att långhyra en fjällpulka. Som synes är de på TOK för dyra att köpa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar