Tussilago. Krokus. Blåsippor.
Tre ord som får mig att längta mig sjuk efter hem.
Henry. Och hans päron. Och resten av min släkt.
Är tre andra konstateranden som gör mig ännu mer hemsjuk.
Idag är det tänkt att jag ska jobba. Jag är inte det minsta sugen. Den senaste veckan med Sixten har varit helt fantastisk och underbar! Han är verkligen en egen liten person nu, och hans personlighet blir tydligare och tydligare för varje dag. Känns inte som att jag vill missa det. Idag är hans humör inte på tip-top men han är lika fantastisk i alla fall.
Det händer nya saker varje dag här uppe som gör att jag längtar hem ännu mer. Vissa är riktiga jävla hyenor! Asätare ut i fingerspetsarna. Gläds åt andras olycka och häller bensin på elden. Och det är så tröttsamt att bevittna. Dels att stå ut med allt jävla skitsnack. Jag har gjort grova och drastiska förändringar i mitt liv för att slippa höra och se sån skit. Det sista jag vill är att sitta fast i något skitsnack-träsk utan att kunna ta sig ur. Det enda jag kan göra för att motarbeta är att hålla käft. Jag har blivit tyst. Jag orkar inte. Men jag tänker inte heller lyssna längre. Då går jag hellre därifrån. Jag kan fylla mina öron med bättre saker. Sen får folk tycka att man är moraltant och viktigpetter, men rätt ska fan vara rätt! Vuxenmobbing står jag bara inte ut med. I mina ögon står det bland det lägsta man kan syssla med som vuxen. Utfrysning och skitsnack. Här uppe florerar folk med närmare 10 års erfarenhet av att säsonga, men fortfarande beter man sig småaktigt och barnsligt. Det är bortom mitt förstånd. Som om tiden går men intellektet står stilla. Hjulet snurrar men hamstern är död.
Så om jag inte tidigare varit tydlig med vad jag känner, så gör jag det ännu tydligare:
MÅTTE DESSA 6 RESTERADE VECKOR GÅ FORT! FÖR NU VILL JAG HEM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar