Att ligga och kräkas galla ur sig med en stort undrande Sixten bredvid sig kan vara bland de värsta upplevelserna hittills. Känner mig ganska pigg i övrigt. Nu vill jag bara att illamåendet ska släppa... Så att man kan funka någorlunda normalt.
Andreas ligger utslagen han med. Så förhoppningsvis är jag på bättringsvägen. Så att inte stackars Sixten får ha två grönsaker till föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar