Hela den här dagen har jag haft ihållande känslor som varit med mig. En känsla av att vara en förlorare. Känslan av att man konstant är otillräcklig. En känsla av att jag kanske ändå kommer bli tvungen. Tvungen att "släppa kärleken fri för att få den åter". Bildligt eller bokstavligt, jag lämnar det öppet för fri tolkning Magkänslan känns som en hiss som går för fort neråt. Det suger tag lite obehagligt i naveln. Imorgon fyller jag 27. Och den siffran säger mig att jag börjar bli för gammal för att slösa bort min tid. Min tjurskallighet säger åt mig att kämpa på. Ambivalens kanske får bli veckotemat? Veckans ord. Allt jag vet är att tålamodet snart är slut. I båda riktningar.
Förvirrad hjärna - ut.
Jag älskar dig älskade unge! Behåll barnasinnet! det är ngt som försvinner alltför snabbt annars kolla på mig kämpar varje dag för det!
SvaraRaderaÄlskar dig alltid och är ditt stöd vad du än gör i framtiden och din familj så klart!
Och ett stort GRATTIS IDAG SÅ KLART!