"Upp som en sol."
"Ner som en pannkaka."
"Åååhh det går NÄSTAN!"
"....nej...!!!!"
"Det ska gå!!!"
"Måste bara vila lite."
"Ska jag försöka igen?"
"Ok. Men de där i bak vill inte juh!"
"Jag skiter i det här ett tag. Jag har gjort vad jag kan."
Krypning på gång. Snart i alla fall! :) Mycket vilja. Lite tålamod. Det är egentligen bara fråga om koordination.
Och det handlar bara om veckor förrän det är ett faktum. Att min superbebis snart kryper. Tiden går alldeles för fort.
Men mitt hjärta blir mjukt som silke när jag ser hur stolt och nöjd han blir när han kan! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar